År 2012 va året som blev entotalförändring i mitt liv. Jag träffade då mitt livs största kärlek Anders, flyttade in hos honom i en etta på norra Hisingen i Gbg efter 2 månader, skaffade mig ett jobbinom hemtjänsten precis där vi bodde eftersom jag sa upp mig på Uddevalla Sjukhus, vi bestämde oss för att skaffa katt, så vi köpte vår blandras katt Yammis

 Sedan bestämde vi oss att flytta till större lägenhet och köpte en3a i Kungälv, därefter köpte vi vår underbara Rhodesian Ridgeback hane Yamba.

När jag träffade Anders var jag överviktig, vilket jag alltid har varit och aldrig varit direkt intresserad utav träning o kost då ingen har motiverat mig på någon utav delarna. Anders har tidigare vart en väldigt tränad, biffig mma kille som visste hur man skulle träna och äta rätt för att komma i form. Han gjorde många tappra försök att motivera mig att gå till gymmet men jag ville inte träna, usch och fy vad jobbigt, folk kan ju se mig. Han insåg att det var lönlöst och började istället motivera mig i maten, att äta rätt. Han lyckades. Efter några veckor märkte jag att kläderna började sitta allt mer löst på mig och det va då jag själv insåg att med rätt kost så kan mycket hända. jag intalade mig själv tillslut att om det funkar med kosten borde träningen också ge resultat. Jag kämpade och ett år senare hade jag lyckats gå ner 30 kg!! 30 jävla kilo, det är ju nästan vad våran hund väger. Helt sjukt men jag hade tillslut viljan och motivationen o det är det allt handlar om.

Du kan om du vill och man ska aldrig ge upp. Det har jag fått lära mig. 

Idag är jag sjukt nöjd över mig kropp och vad all kost o träning har gjort. Mår bättre än någonsin 😘 

På alla ❤️ dag plussade jag på ett gravtest, då jag kände igen känslan sedan innan att nått inte stämde. Bättre alla ❤️ Dag present kunde det inte bli. Vår dröm hade äntligen slagit in men vi ville ändå inte vara för spralliga då det blivit misslyckat innan. 😔  Allt verkade gå bra, jag mådde ju skit dom första 10 veckorna, sen tidigt UL o det lilla hjärtat slog så fint. Tårar föll från våra kinder, vi va verkligen så glada! I v.14 gjorde vi ytterligare ett UL o det såg lika fint ut som innan... Nu va vi spralliga o ville verkligen berätta för världen vad vi ruvade på. V.19 kom o det var dax för rutinultraljudet, det som vi hade väntat på så länge. 

Nu är jag inne i v. 27 på onsdag o mår bra förutom foglossningen som kommer o går som den vill. Känner vår lilla älskling sparka hej vilt hela dagarna o jag bara njuter utav det. Längtar som en tok nu efter vår skatt! 💎💋 / Louise 

Hej! 

Jag har aldrig bloggat förut men tänkte att jag testar på detta för att få skriva av mig lite om mitt liv 😊

hoppas ni gillar det jag skriver. 

/ Louise